Konsten att höra dig själv ropa

Sitter på bussen hem från gymmet när det kommer. Förloppet är numera välbekant – jag har övat på att förstå vad som händer. Förut var det inte så. Förut var jag inte alls mottaglig, körde på en annan mental kanal, var inte tillräckligt uppmärksam. Dit går jag aldrig tillbaka. Det kan komma när som helst, finns ingen logik alls. Men det börjar alltid på samma ställe inuti – bakom revbenen, mellan magen och hjärtat (på vänster sida i bussens färdriktning,… läs mer >

För dig som törs gå bakåt i tiden…

Ni vet hur processen ser ut och känns – den där trippen från distanserad kunskap till äkta insikt. Den kan ta en dag, en vecka, fyra år eller ett helt liv. Först tror man sig fatta något. Det sker intellektuellt uppe i skallen och man vrider och vänder tills man bedömer att NU! Nu sitter det rätt. Jag förstår. Då släpper man det. Lång eller kort tid, låter det undermedvetna göra sitt… tills det kommer tillbaka med full kraft och… läs mer >

Hellre dragningskraft än drivkraft…

”Vad är det som driver dig?” Jag fick frågan under ett nätverksmingel för en tid sen. Jaaadu… Vad driver mig? Jag hade lust att svara mat, vatten, kärlek – samt min muskulatur. I samarbete med hjärnan gör den så att jag kan förflytta mig i olika riktningar. En skogspromenad. En plågsam stund på löpbandet. Fram och tillbaka till affären med kassar lika tunga som mina ögonlock en tisdagsmorgon i februari. Det är den kombinationen som driver mig omkring i tillvaron…. läs mer >

Dagen när jag förstod grejen med skrivandet

Jag vet precis hur och när det började. Jag vet datum och klockslag för när jag förstod vad jag skulle ha allt det här outtröttliga skrivandet till. Det var på kvällen torsdagen den 16 september 2010, någon gång strax efter 18.00. Skrivandet har varit närvarande för mig så länge jag kan minnas. På papper, i datorer, i huvudet. Formuleringarna och beskrivningarna, ett sätt att förstå. När jag för några år sen harvade mig igenom en förunderlig och nattsvart period i… läs mer >

Vi ska inte ta. Vi ska ta emot.

Det är mest en känsla. Möjligen kan jag kalla det för vetskap – men absolut inte vetenskap. Ändå är det så tydligt att det inte helt går att förbise: det du ger är också det du får. Det har aldrig handlat om ett givande och ett tagande – det är ett givande och ett mottagande. Vi ska inte ta. Vi ska ta emot. Några få bokstävers skillnad – men en helt avgörande i inställning till tiden, livet, kreativiteten, mänskligheten. Jaget…. läs mer >

Väx inte upp – det är en fälla

Jag gör försök att dra ner på tempot genom att bli bättre på att uppskatta sånt som jag normalt upplever som transportsträckor i livet. Har märkt att jag mår bättre om jag inte forcerar. Att flyta med är så mycket skönare, njutbarare. Smartare. Men det finns gränser. En av dem går precis innanför dörrarna i tvättstugan. Jag avskyr att tvätta. Det kan bara aldrig bli något annat är en transportsträcka – tro mig, jag har försökt så många gånger. Hur… läs mer >

Varje dag. Lust. Elefant.

På min dator sitter en gul post-it med röd text. Den säger tre saker till mig: Varje dag, Lust, Elefant. Jag slår upp locket till min dator åtskilliga gånger varje dag. Ibland kort, ibland längre stunder, ibland står den uppfälld många långa timmar i sträck och gapar ljust. Ibland öppnar jag den med tillförsikt efter att ha smällt igen skiten hårt i frustration. Ibland öppnar jag den med vördnad i nattmörkrets tystnad. Ibland slentrianmässigt, för att skicka ett mail eller… läs mer >

Utan mål – vad som helst kan ske om en minut

Det var ett evigt tjat om att ha mål. Tydliga visioner. Veta vart man ska. Jag har vetat vart jag ska så länge jag kan minnas. Varenda jobbsteg jag tagit – utbildningar, extraknäck, påhugg, uppdrag, projekt, vägval – alltid har det funnits ett syfte och en baktanke. En agenda och en uttänkt riktning. Och har det inte funnits en så har jag uppfunnit en – kanske i efterhand? – för att legitimera. ”Jag har absolut inte famlat i blindo här…. läs mer >

Det kreativa kaoset – hatkärleken

Först som en sån där liten hund som går runt runt i cirklar innan den lägger sig till rätta för att sova (jag är verkligen ingen hundperson, men jag har sett en gullig tax göra så). Fixa, oroligt vandra omkring, hänga tvätt, ta en promenad, sova lite, sätta sig vid datorn, resa sig igen, gå ut, komma tillbaka. Andas, ta sats, nästan börja – men bli stående, beredd men inte riktigt färdig. Datorns vita skärm gapar tom och innehållslös. I… läs mer >

Att leva sakta men säkert

Jag fick en länk. ”Den här tycker jag du borde läsa nu.” Länken gick till Dan Pinks senaste – ”When: The Scientific Secrets of Perfect Timing” – och han som skickade visste vad han gjorde, för just nu handlar mitt liv väldigt mycket om att slå mig fri från gamla mönster. Även om jag inte är klar med läsningen ännu så hopar sig frågorna som ett pärlband inuti huvudet. Den mest övergripande är förmodligen: hur vi kom hit, där vi… läs mer >