Kreativiteten – en ny dörr längst bort i korridoren
Det är kallt utanför fönstret. Det var varmt häromdagen, men nu är det kallt igen. Huset är tyst, sånär som på ett hoppfullt fågelkvitter som nästlar sig in genom de glesa träväggarna. Jag sitter så och håller min varma kaffekopp mellan händerna. Då och då tar jag en klunk och för varje gång har det blivit lite mer ljummet. Men det smakar svart. Det smakar närvaro. Jag tar av mig glasögonen och hela världen blir suddig, köket rinner ut i en blå massa och konturerna försvinner överallt. Inget hänger längre ihop, en helt ny plats träder fram. Jag har...
Läs mer
Senaste kommentarer