Fyll på depåerna – kreativitet är ett kretslopp

Jag tycker det är viktigt att förstå att det finns ett samband mellan vad vi tar in – och vad vi därmed har möjlighet att ge ut. Vi tenderar att tro att det går att ösa ur oss kvalitet, utan att fylla på – en ekvation som inte går ihop. För att kunna tänka nytt, vara kreativ och kommunicera lustfyllt i enighet med din egen utveckling och längtan, behöver du fylla på dina depåer. Regelbundet. Förbruka inte dig själv, för du kommer långsamt sina och bli tom inuti. Här är en artikel om värdet av att fylla på dig själv för att gynna nyfikenhet i skrivandet och i alla dina kreativa processer.

Mänskligheten verkar vara experter på att tänka linjär förenklad framåtrörelse, kanske för att den tanken är lätthanterlig och okomplicerad? Om allt gick från punkt A till punkt B på ett hyfsat förutsägbart sätt skulle livet förmodligen bli enklare.

Men det finns en hake: det är inte enkelt att leva. Världen är inte linjär, den verkar vara cirkulär. Planeterna snurrar i ett solsystem som också snurrar. Årstider avlöser varandra och kommer tillbaka, vatten stiger som ånga och faller som regn, fröer växer, vissnar ner och blir nya blommor. Allt medan vi satsar allt på att springa rakt fram i något sorts tillväxtmaraton genom alla cirkelrörelser.

Det går inte ihop för mig. Inte konstigt att vi mår lite tjyvens i vår samtid, att så många känner att det är något som inte stämmer.

För mig är kreativitet ett kretslopp likt alla andra energiflöden som finns omkring oss. Den kommer och går, men inte slumpmässigt. Om vi respekterar dess vågrörelse och lär oss förstå hur vår egen fungerar, kan vi surfa på kreativiteten hela tiden. Det är en skön plats att vara på, men det kan bara ske om vi är medvetna om hur det hänger ihop och beredda att förändra det som stör. Det är ett hårt jobb, if you will. Det kommer inte gratis, men å andra sidan brukar gratis inte innebära någon särskilt bra kvalitet.

Fylla på – en grundläggande princip

Att förstå att det finns en kretsloppsrörelse är helt grundläggande för vårt förhållande till vår egen kreativa process. Det är när du inser sambandet mellan inflödet och utflödet som du också börjar respektera att det krävs tid och engagemang att få vågen att rulla.

När du väl börjat hitta och förstå rörelsen vill du inte längre springa rakt fram eftersom det inte ger dig något längre. Jag vill hävda att det blir en naturlig övergång till att börja se tiden, livet och ”måsten” i ett nytt ljus. Vågar jag gå så långt som att föreslå att det kommer få dig mer i balans?

För det handlar inte bara om skrivande – det handlar om hela dig. Att låta dina ostyrda och ostyriga tankar få ta plats, att släppa fram sidor som du nog längtar till, men som inte passar in i boxen.

Kreativiteten dör aldrig, men den kan få svårt att andas där under alla lager. Hur ser dina lager ut och om du vill bli av med dem: hur kan du göra? Metoden Konstnärsträffen är ett steg på vägen för dig som vill utforska.

Konstnärsträff – eller kalla det vad du vill

Julia Cameron – författaren till kreativitetsbibeln The Artist’s way – kallar depåfyllnad för ”Konstnärsträffar”. Personligen tycker jag att det låter en smula begränsande och högtravande – men häng inte upp dig på ordet. Det är handlingen som är rock n’ roll, det är görandet som får effekt – trots den poetiska tonen är Konstnärsträffen ett konkret verktyg.

Enligt Cameron bär vi på en inre konstnär, vår kreativa persona som lever och existerar enligt andra principer och normer än de som är gängse i vårt samhälle. Många av oss är experter på att gömma vår konstnär under omvärldens krav på anpassning och kompromisser. Med åren har konstnären blivit så osynlig att vi varken ser eller hör den, den är bara närvarande som en frånvaro, som något som skaver i oss.

Vi känner den, men har svårt att sätta fingret på vår saknad.

Vårt uttryck har blivit begränsat under så lång tid att vi glömt att vi har ett. Och det är synd. För den här konstnären (eller vad du vill kalla den!) är vår kompass och vår styrka i allt vi gör. Men vi behöver vårda den och bygga relationen stark över tid.

Ordet ”Konstnär” laddar du med vad du vill, det viktiga är att du förstår att det handlar om en tillgång som du kan använda i allt du gör – oavsett vem du är.

Vad går det ut på?

Konstnärsäffen är precis vad det låter som – det är ett möte mellan dig och din konstnär.

Flummigt och slöseri med tid? Nej. Inte om du tror på idén om att du har ett skapande jag där inne som du trängt undan för att prioritera att jobba 8-17 och ha fem veckors semester varje år. I min värld är det slöseri med tid att inte undersöka vilken typ av liv en närkontakt med kreativiteten skulle kunna innebära.

Cameron förespråkar att du regelbundet tar dig tid att ”träffa” dig själv. Boka upp en ego-dejt där du ger dig själv tillåtelse att ägna dig fullt ut åt din kreativa process. Ett sorts “meta-möte” där du bara är tillsammans med dig själv i en situation som inte kräver någon energi alls. Flow ska råda.

Du söker upp en plats där du har space för att gå djupt in i tanken: var befinner jag mig nu? Är det något jag vill förändra för att släppa fram mig själv mer i det jag gör? Och vad får mig att faktiskt blixtra inuti? Vilka insikter bär jag på? Vad vill jag göra med vetskapen om mina egna kreativa behov?

Konstnärsträffen sker en gång per vecka, avsätt cirka två timmar varje gång. På träffen är du med dig själv – ingen annan får komma. Du väljer en aktivitet – vilken som helst. Vad det är för något har inte så stort betydelse – bara du trivs och känner välbehag där du är. En kaffe på ett fik, kyrkan, promenad i skogen, loppis, museum, biblioteket, titta på människor vid stationen, bio.

Det ska kosta din tid, inte nödvändigtvis pengar. Stunden är helig och bara för dig. Det handlar om självrespekt. Sträck på dig och känn att du valt dig själv just där och då. Din konstnär ska njuta av ert möte.

Tid och telefon

Sen Cameron skrev The Artist’s Way har mobilerna tillkommit. Så jag tar mig friheten att mana till något som jag tycker är viktigt: lämna telefonen hemma. Gå på din träff utan den. Det blir så mycket mäktigare.

Du kommer förmodligen se att du har ett ganska destruktivt förhållande till din telefon – all livstid som du spenderar med den i handen, scrollande genom… vaddå? Det är tid du aldrig får tillbaka. Två ynka timmar i veckan för att upptäcka något nytt i dig själv – bara gör det.

”Två timmar?! Du är galen! Det har jag inte!”. Om du känner att du inte har den här tiden behöver du först och främst förstå var det motståndet ligger. Om du väljer att se det så, kanske du behöver reflektera över vilket förhållande du vill ha till din egen kreativitet. Du kommer inte runt den här frågan. Du har ett val att göra här. Att gå igenom och se nya saker – eller stå kvar för att du inte har tid. Men du har tid att stanna kvar på en plats där du känner frustration och brist på mening?

Som Cameron själv formulerar det: ”Du har inte råd att inte ta tid till Konstnärsträffen.”

Dina depåer – fyll på ladan

Konstnärsträffen har ett centralt syfte: att fylla på depåerna. Det handlar om systematisk och strukturerad påfyllnad för att vi inte ska ta slut och för att vi ska hålla den kreativa vågen igång. Att underhålla källan på ett kärleksfullt vis, omvårdnad och omtanke om dig själv och ditt uttryck.

Personligen tror jag att det här är ett av vår samtids största folksjukdom – vi har tappat bort förmågan att fylla på. Vi utarmar. Våra kroppar, våra psyken, vår jord. Vi tror att vi bara ska kunna ösa och ösa. Och det är inte vila jag pratar om här (… vilket också är viktig – älskar att sova…) – jag pratar om att fylla på med intryck, reflektion, mening, nya tillstånd, nya tankar.

Julia Cameron skriver ”Till arbetet med att fylla källan hör att man aktivt ska söka upp nya bilder som kan fylla på lagret. Konst föds ur uppmärksamhet. Dess barnmorska är detaljen.”

Tolkningen är givetvis fri, men jag – som har svårt för mindfulness som begrepp och metod – hamnade helt rätt när jag började fokusera på detaljerna omkring mig under mina Konstnärsträffar. Det blev ett omedelbart sätt att vara i nuet, som vi så gärna eftersträvar. När du tittar på ett dörrhandtag eller ett grässtrå, verkligen ser det, studerar det, finns inte så mycket annat. Du får en stunds ro, totalt lugn. Försöker ta in hur världen verkligen ser ut – för just dig.

Så Konstnärsträffarna kan bli din buffert mot omvärlden. De är ett sätt att vakna upp från vardagen en liten stund, för att du medvetet och aktivt går ut med en annan blick (och utan telefon) – en annan blick på omvärlden och dig själv.

Det ska inte vara en plikt, det ska vara njutbart, otvunget, i flow. Tänk att det är tillåtet att bara ha kul… reflektera över hur främmande den tanken känns, trots att vi alltid kände så som barn. Vad hände? Vad var det vi tappade bort?

Kan det ha varit vårt Konstnärsbarn som vi försakade där längs vägen… ?

Hur ser dina träffar ut?

Alla har olika behov av påfyllnad och jag vill uppmana dig att börja utforska hur det ser ut för just dig.

Hur ser just din rörelse ut? Om du var helt fri att bestämma själv – hur skulle du fördela konstpauser och fokuserat arbete i vardagen? Hur ofta skulle du behöva ta ett kliv tillbaka och hur skulle de kliven se ut för dig? Hur skulle ditt kretslopp se ut?

Vart skulle du gå? Skulle du våga lämna telefonen hemma? Om inte – behöver du jobba på den biten?

När du haft din första träff – hur kändes den? Vad hände i dig – frustration, avslappning, kravlöshet, idérikedom, förundran, ilska, ifrågasättande? Alla de känslor som kommer upp säger i första hand något om dig och ditt förhållande till din kreativitet, inte om själva Konstnärsträffens existens eller innehåll.

Välj att utforska. Välj att ta reda på mer om din egen kreativa sida. Välj att frigöra krafter som kommer att påverka många områden för dig – skrivandet, din förmåga att hitta stories, ditt idéarbete, lekfullhet, galenskap, drömmar och din innovationskraft.

För kreativitet är inte en hobby, det är ett sätt att leva.

Köp Efter Morris här: