Skrivtekniska tips: När du kört fast

Ibland är det som att något sjunker inuti. All lust rinner iväg och ersätts med frustration. Det uppstår fysiska reaktioner – det kryper och vibrerar i kroppen, du vill slå nävarna i skärmen, stryka alla rader i blocket och lämna för gott. Det händer när du jobbar ”mot” texten och inte med. Här får du några exempel på praktiska saker att göra och sätt att tänka när du kört fast och inte kommer vidare. Mycket handlar om inställning, men det finns också praktiska knep att ta till som får dig att komma ur den värsta låsningen.

Det kräver mycket vilja, envishet och jävlaranamma att komma ur de värsta skrivsvackorna. De där när du tycker att livet är orättvist – du har jobbat timtal med samma text och ändå blir den inte bra. Du har gjort research, vet precis vart du vill komma med texten och du skriver och skriver om – ändå saknas nerven, det blir obegripligt och du upplever att den missar det viktigaste i ton och budskap.

Du är inte ensam, om det är någon tröst. Det händer mig hela tiden. Och när det händer blir jag ofokuserad och arg. Börjar okynnesfippla med telefonen, försöker fly iväg till andra projekt, börjar helt omotiverat skriva på nya texter (som om den jag redan skriver på skulle bli bättre av det?) och slutar tänka klart. Det känns som att hela den kreativa världen är emot mig.

Med tiden har jag blivit bättre på att hantera och acceptera. Jag har insett: det här tillståndet kommer att uppstå regelbundet. Jag behöver jobba med mig själv för att lämna tankarna som skapar nedåtspiralen. För ju mer frustrerad du blir – desto sämre blir texten, det är ett som är säkert.

Utnyttja miljön

Var skriver du någonstans? Det blir lätt så att vi sätter oss där vi brukar hålla till. Kanske på ett kontor – hemma eller hos arbetsgivare. Vid köksbordet, arbetsrummet, i soffan eller sängen. Oavsett var du brukar hålla till – byt! Utnyttja miljön omkring dig för att frigöra nytt space i huvudet. Gå hem till en vän och skriv, sätt dig på kafé, biblioteket, krogen, hotellobby, åk ut på landet – ta tåget till en annan stad i närheten över dagen.

Låt omgivningen påverka, ta hjälp av den och låt den dra bort dig från det vanliga. Det sker inte medvetet, men kroppen och hjärnan sitter ihop – flytta den ena så börjar den andra jobba på andra nivåer.

Så. Skärp dina sinnen med miljöombyte, ta in din omgivning och låt den bli en hävstång i ditt skrivande. Skriv i stökiga miljöer, följ energin, använd distraktionerna som en tillgång.

Eller utmana dig själv med en helg utan varken uppkoppling eller rinnande vatten. För den modiga…

Sov på saken!

John Cleese är lite av en husgud för mig. När han föreläser om kreativitet (jag har faktiskt intervjuat honom personligen om just detta…) och berättar om hur samarbetet gick till under Monty Python-åren, pratar han ofta om pausen och att medvetet skapa distans till sitt kreativa arbete. Han hänvisar bl.a till Guy Claxtons tankar i boken Hare brain, tortoise mind – som handlar om att vår smartness ökar när vi tänker mindre.

Claxton pratar om det som sker under de medvetna tankarna i inlärning och kreativa processer. Det vi inte kan styra över alls, det som pågår och då och då flyter upp till ytan utan att vi kan säga hur det går till.

Förenklat kan man väl säga att det händer saker när vi inte är vaksamma.

Claxton kallar det ”learning by osmosis”, dvs genom att ”marinera” i kunskap, att suga upp kunskap om olika situationer genom att befinna sig i dem – inte genom att aktivt försöka lära oss specifika saker. Han skiljer på vetande och kunnande, i den bemärkelsen. Att lära sig årtal är en annan sak än att kunna cykla.

Enligt Claxton är det olika delar av oss som är aktiva i olika dimensioner av lärande – båda lika viktiga för vårt sätt att förstå. Vi är nyfikna och experimentella av naturen – vi är gjorda för att lära oss omedvetet, inte sitta i en skolbänk och memorera som vårt moderna samhälle kräver. Den bilden av inlärning är förhållandevis ny, historiskt sett.

Varför är det här viktigt att förstå? Jo, för att vi ofta tror på och framhäver en sorts inlärning, nämligen den som sker aktivt. Den vi läser oss till på skolor, kurser och universitet. Men i själva verket sker det massor under ytan och den typen av kunskap fungerar på andra sätt – och måste också förstås på andra sätt. Den behöver andra inslag för att släppas fri – såsom distans och distraktion. Därför behövs pausen och sömnen. Och därför behöver vi också använda pausen som verktyg – det är inget flum, det är så våra skallar fungerar.

Det du lärt in via ”marinering” kräver stillhet för att få utrymme. Det undermedvetna utnyttjar det faktum att vi sysslar med annat och vips skickas lösningar och idéer upp utan att vi aktivt tänkt på det problem vi vill lösa.

Cleese ger ofta exemplet att lösa korsord. Vi kör fast i ett omöjligt ord och kommer tillbaka en timme senare och knäcker det direkt (givetvis inte alltid, men det händer tillräckligt ofta för att inte vara en slump).

På samma sätt kan du jobba med dina texter när du kört fast – låt det undermedvetna göra jobbet. Om du tror att det är ineffektivt att ta en promenad och låta saker sjunka undan – tänk om. Det är det effektivaste du kan göra! Att sitta kvar och stångas mot texten är däremot högst ineffektivt. Du blir utmattad i huvudet och kommer heller inte kunna komma med en lösning, eller på sin höjd en medioker sådan.

Sov på saken! Lämna och återkom – vad ser du i texten nu? Många knutar kommer att lösa upp sig av sig själva på det viset eftersom de i stor utsträckning är mentala.

Gör det gamla vanliga

Idéer kommer inte under kontorstid, snarare tvärtom… På samma sätt som pausen lockar fram vårt undermedvetna, kan bekanta distraktionen fungera på samma sätt.

Jag har hittills fått mina bästa idéer när jag kör bil eller duschar. Inget av de är särskilt bra för miljön, så jag försöker hitta nya stunder. Morgonfixet är generellt en bra stund – frukost, påklädning, tandborstning – då får det undermedvetna hålla på i lugn och ro. Nästan alltid ploppar något upp – textuppslag, insikter, människor som jag vill höra av mig till, stories, idéer till mina kunder.

Så på frågan: ”Hur jobbar du?” blir svaret – överallt. Processen pågår hos oss allihop.

Ta reda på vilka stunder som är dina. De där tillfällena när du göra autopilot-saker och överrumplas av något som inte alls har med situationen att göra. Trädgårdsarbete, storhandling, dammsugning, gymmet. Kartlägg under vilka omständigheter ditt omedvetna får semester. När du kört fast: sök dig en av dina aktiviteter med gott samvete.

Släpp prestationen!

Skrivandet är tyvärr ofta kopplat till prestation. Kämpar med det för egen del – att inte fokusera på det färdiga målet eller någon form av mottagare. Att skriva för skrivandet skull, inte för att få bekräftelse.

Ett bra knep för att bli kvitt den värsta prestationslåsningen är att släppa din text, ta fram penna och papper och börja strömskriva – dvs utan mål, utan mottagare, bara skriv.

Låt pennan gå – men i det här fallet: håll dig till ditt ämne. Om du skriver en artikel och har fastnat – strömskriv om ditt artikeltema. Tänk inte att någon ska läsa, låt det bli larvigt och dåligt. Och härda ut ett tag, ge dig själv 30 minuter avbrutet (skulle tro att det resulterar i cirka 6 skrivna A4-ark).

Försök ta ut svängarna utan att ägna en tanke på vart du ska och se vad som kommer ut. Mycket av det kommer att vara uselt – men det är ett skönt och utmärkt sätt att hitta guldkornen och diamanterna. Kanske får du syn på saker som gör att du förändrar din vinkel eller ditt tema. Kanske släpper du vissa fixa idéer och föreställningar om hu förväntade dig att texten skulle bli.

Det är frigörande på fler än ett sätt.

Bli polare med din text

Efter många timmars blodigt stångande mot en text börjar den förvandlas till din fiende. Det blir inte bra. Det ska inte vara en kamp, det ska vara ett samarbete. Det finns inget att vinna på att stånga vidare innan ni kommit överens, du och texten.

Så mentalt – tänk dig att ni går sida vid sida. Tänk dig att ni rör er framåt tillsammans. När du ser texten på det sättet uppstår kanske frågor – Du, vart är vi på väg egentligen? Var började vi? Har vi avvikit från ursprungsplanen? Varför vill du inte samarbeta med mig? Vad är det som skaver?

Du kommer bli förvånad över vad denna lilla skiftning i inställning från din sida kan göra skillnad. Det ligger så mycket negativ energi och kramp i frustration och irritation – när du släpper taget framträder ett helt nytt läge mellan dig och texten. Prova. Vad har du att förlora? Det är ju redan kris, menar jag. Det kommer inte kunna förvärras.

Låter det flummigt? Ja, då är kanske just den här metoden inte för dig. Eller så är du modig och provar ändå?

Förkasta eller byt vinkel – få syn på nåt nytt

Om en text känns trög, rent konkret i språk och ton – prova annan vinkel. Kan du angripa frågeställningen från annat håll? Från någon annans perspektiv? Är det dåligt med brinn inifrån dig? Då kanske du ska titta på att utgå från dina obsessions i större utsträckning

Men ibland får man helt enkelt ta i med hårdhandskarna och förkasta det man gjort. Dock: känn inte att du jobbat i onödan, för det har du inte! Tänk på att ditt första utkast skapade förutsättningarna för ditt andra. Som en kedja hänger de ihop.

Som regel är det bäst att börja om helt och hållet, är min erfarenhet. Skriv en helt ny text – sen kan du återgå till den du hade från början och se om du kan sno delar eller ord från den.

Men att börja med tomt blad är oftast mest effektivt eftersom du annars riskerar att falla tillbaka i samma frustration som du ville komma bort ifrån.

Lycka till och hör gärna av dig om du vill ventilera!

Köp Efter Morris här: