Ge utrymme för dina kreativa idéer

Du vet hur det känns när de kommer, för du vaknar rastlös om natten. Du befinner dig i ett obevakat tillstånd, försvarslös, du kan inte värja dig och de känner det på sig. De anländer, som en insatsstyrka från ingenstans, ligger i bakhåll, anfaller. De väcker dig som hundra envisa små väsen.

De håller dig på ytan, låter dig inte slappna av helt. De rör sig och kråmar sig, inte alltid så att du förstår vad det är som sker, men de finns där. Stör din rytm. Får ditt innersta att vibrera.Du kanske går upp – nästan som en sömngångare – och skriver ner på ett papper. Oläsliga, febriga anteckningar. Som om de skrivit sig själva.

Eller så du ligger kvar. Som i dvala. Och låter dem bre ut sig, fortplanta sig. Du går omkring i dem, vadar till knäna, kämpar dig fram genom floden. Tittar dig omkring och tänker ”Den! Och DEN! Med den skulle jag kunna…”

De kan komma som ord, som ett pärlband av ljuspunkter. Eller bara som förnimmelser, något som utspelar sig mellan dröm och verklighet, ogreppbart och diffust men samtidigt tveklöst och bestämt. De tar plats och tränger ut allt det oviktiga. Och trots att du letat efter dem så länge och förbannat tomheten, känns de så självklara nu när de hittat hem.

Hem till dig.

Jag pratar om idéerna.

Om att släppa in dem när de kommer. För du vet att de finns där hela tiden va? Du vet att det är upp till dig att välja att släppa in dem? Du vet att det är du som bestämmer hur du vill ha det med den saken?

Det är du som kan skapa sprickan i en massiv tillvaro, en öppning, en port. Varje idé som får komma till tals i dig och sen börja växa, får ditt inre att vibrera i takt med hjärtat. Varje förlorad idé är en liten bit förlorad livskraft. Du behöver slita hål i stressen för att göra plats för din kreativitet.

Göra plats för dig själv i din egen tillvaro.

När du gör det kommer du märka en förskjutning som gör dig stark och fylld av kraft.

Du känner igen det på att det blir mjukt och följsamt inuti. Du känner igen det på att småsaker inte längre kommer åt dig. Du känner igen det på att saker lossnar och får flyga fritt inom dig.

Du känner igen det som välbehag.

Du bestämmer. Faktiskt.

Du gör det.