December 2019: Snickerboa hoppfallera!

Hej innerliga kreativitetsälskare,

Julen har passerat och ett skimrande mellandagsvacuum råder i tillvaron. Känslan av att framtiden står för dörren, där på andra sidan skålandet, lyckönskningarna och sprakandet i nyårsnatten.

Vi lutar oss mot varandra under den stora svarta himlen, drömmer framåt och gör avslut bakåt.

På så sätt blir våra liv meningsfulla: tillsammans i tiden.

Det summeras precis överallt, det började redan i november känns det som? Allt sker tidigare och tidigare. Skumtomtar i september. Precis när vi kastat de sista kräftskalen och torkat oss om munnen, hissar vi adventsstjärnan och klär granen. Som att vi hetsas av samtidens tempo, hetsas att maktlöst uppleva allt i hysterisk takt. Sitt inte där och häng helt prestationslöst! Upp och hoppa. Make yourself useful, herregud. Du måste vara med, tåget går snart, lämnar perrongen och då kan det vara för sent.

Nej. Jag går inte på det där längre. Det är påhittat. Jag sätter mig under korkeken, jag. Och litar på att jag är värd något ändå.

Skriv dig själv tydlig

Men summera – det tror jag på. Tänka igenom. Att spendera en dag i Snickerboa, som Emil. Instängd och bortkopplad från allt det onda och snabba där ute, bortvänd från allt som vill stjäla vår uppmärksamhet mot vår vilja. Begrunda, ta tillbaka makten över vår värdefulla livstid. Inte ge bort den till andra som inte ens tänker använda den till något vettigt.

Tälja på våra mentala träfigurer, se dem ta form, vrida och vända och förstå sig på.

Lite summeringsinspo:

Ta fram penna och block istället för morakniv och träbit. Börja föra pennan över papperet. Låt den tjäna dig och dina tankar. Låt den översätta dig, göra dig själv tydlig.

Vilka tankar tänkte du under 2019? Berätta tio minnesvärda historier – som de utspelade sig. Konkreta situationer som på något sätt beskriver saker du minns från året som gått. Möten, upplevelser, svårigheter. Tillfällen då du skrattade eller grät hejdlöst. Stunder när något var riktigt obehagligt – och hur det kändes efteråt, när du var ute på andra sidan?

Vad var sorgligast? Vilka var dina största kickar? Hur såg din allra mäktigaste insikt ut? Vad lärde du dig om dig själv – och hur kändes det att bekanta dig med den nya sidan? Hur kommer den ta plats under kommande år, tror du? Vad älskar du i ditt liv?

Vad har du gjort för lite av? Vad tänker du göra mer av för att leva ännu innerligare, ännu intensivare, ännu djupare?

Skriv! Du får ett bättre liv när du gör det.

Min egen tillbakablick… 2019 – kortversionen:

  • Tog modiga steg, klev av strömmen och började flyta med på ett nytt sätt, vid sidan om.
  • Vågade vägra – och se: det gick bra.
  • Hittade jämlikar där ute, ni som vill det jag vill: sakta ner, respektera kreativiteten, ta oss tid att blicka inåt, skriva och kommunicera på ett annat sätt – från det outsinliga hjärtat.
  • Snurrade igång Skrivplaneten – inte för alla, men för er som vill lika mycket som jag.
  • Började på allvar hålla workshops för människor som vill öppna något nytt inuti. Och det blev kö för att få delta! Jösses…
  • Inledde en rad samarbeten och har fått blicka in i de mest fantastiska hjärnorna i min skrivcoaching.

Sist och störst… ni så klart!

Och ni – alla som hänger på Skrivplaneten… får svindel när jag tänker på att vi tillsammans gör det här. Det känns rebelliskt på nåt vis. Heja oss alla! Tack för en oförglömlig början – och låt oss se fram emot en väldigt kraftfull fortsättning under 2020. Jag har planer som kommer att göra himlakroppen ännu mer användbar och konkret. Hang in there! Och tipsa gärna vidare om ni känner någon som vill få snurr på skriveriet.

Nu önskar jag er alla ett kärleksfullt och kreativt 2020. För kärlek och kreativitet gör världen till en bättre plats!

Varma hälsningar
/ Frida Spikdotter Nilsson

PS Och här ett spontaninlägg som jag gjorde på LinkedIn och som många fick nytta av. Därför vill jag ge det till er också! DS

[pmpro_advanced_levels layout="div" layout="2col" back_link="0" discount_code="1" ]