Nyhetsbrev december 2020

Hejsan,

Låt oss för en stund låtsas att allt är som vanligt, bara genom det här nyhetsbrevet. Vi leker att de kommande veckorna spenderas tillsammans, att vi hänger i gäng, firar och umgås – som om det inte fanns några restriktioner eller förhållningsregler. 

Minns ni? Those were the days!

I de där sammanhangen avlöser samtalen varandra. De kan bölja fram och tillbaka i timtal och inte sällan kommer man in på ämnen som är högst interna för den lilla gruppen som firar högtiden ihop. Gemensamt sitter (eller ligger?) vi utspridda i soffor, på stolar, på golv och försöker minnas något som vi alla minns – men bara fragmentariskt och endast i väldigt olika versioner eller under skilda tidpunkter i livet. 

Vad hette han nu igen? Han som hade den där stora båten nere på båtklubben, han med skägget? Vilket år renoverade vi stora sovrummet och byggde lekstugan? Eller var det samma år, förresten? När var det isen låg så där tjock i viken? Vad hette mormors katt nu igen? Vad har jag för blodgrupp? Vilken bil hade vi sommaren 1984? Vilka var med på Anders 40-årsfest i Kalmar och vad handlade det där roliga talet om? Det där som hon höll… vad hette hon nu igen?

Ni vet vad jag menar: det ogooglebara… Det som inte går att söka fram eftersom det bara finns inuti våra huvuden. Det som kräver gemensam tankekraft av en särskild utvald skara av människor. 

Att söka inuti sig själv…

Jag älskar de där samtalen! De är trivsamt plågsamma – eftersom vi är på ett gemensamt mission. Vi sitter alla i samma lilla frustrationsbåt och guppar på minnets oändliga hav. Vi lyfter instinktivt upp våra telefoner men sänker dem genast uppgivet när vi inser att det inte finns någon annan sökväg än den som uppstår mellan oss i rummet. 

Möjligtvis får vi skicka ett sms eller ringa en vän – men faktum kvarstår: det vi söker finns bara inom oss själva… 

Vi behöver gräva djupt i vårt gemensamma minne, vi behöver tillsätta en liten utredning, vi behöver bygga på varandras tankekedjor för att knäcka uppgiften. Vi lägger kiselstenarna som Hans och Greta i skogen.

Vi hittar det vi behöver – i varandra. 

Ingen äger oss – just då

Varför tycker jag så mycket om det, trots att det driver mig till vansinne många gånger? Jag tror det är en sorts frihet, en analog självständighet som är extremt tilltalande i all sin frustration. Jag känner mig inte ägd i de stunderna. Jag känner samhörighet och förankring i tiden som passerat, grundad i det som är vårt. Minnen som små hoppfulla korkar, minnen som får oss att inte sjunka och glömma.

Vi flyter tillsammans. Vi är utlämnade till oss själva och vår egen ansträngning. Det är skoningslöst och rått, men också… fantastiskt. Vi kan inte fuska, det är inte fejk, det kan inte källgranskas – vi måste lita på varandra.

Och vi vill varandra väl.

Och på samma sätt som kreativiteten bygger kedjor av idéer – dåliga och bra om vartannat – bygger vi en kedja av minnen. Vissa är skeva, andra är tunna och skira som smörpapper, andra är sprakande färgglada och tydliga som raketglittret mot nyårsnattens himmel.

Vi skriver storyn ihop. Vi äger den. Tillsammans. 

Öppna upp för din kreativitet

För dig som är nyfiken på att inleda 2021 med att välja den kreativa vägen har jag nu tillfälligt öppnat upp första steget i 12-veckorsprogrammet!

Kom in och kolla! Och är du chef är det den perfekta julklappen som blir lika mycket till din medarbetare som till hela företaget. Kreativa individer skapar starkare idéarbete och har roligare på jobbet. Så är det med den saken. Det finns till och med på film – så det är sant!

Våga vara en snäll och omtänksam chef! Ditt kreativa team kommer att tacka dig. Och är du medarbetare – skicka vidare det här brevet till din chef. Hen kommer tacka dig…

Vill du ha ännu mer inspiration från programmet får du ett smakprov på en övning här – ett exempel från mig till dig. God jul!

8 i 8 – gratis skrivövningarna i inboxen!

Jag testar en ny grej. Vill du vara med? Jag har satt ihop en liten mailserie för dig som längtar efter lite knäppa skrivimpulser. Under åtta veckor får du åtta skrivövningar på mailen – vissa är märkliga, andra är lite lugnare.

Kostar nada. Bara för att jag ville. Signa upp här om du vill!

Önskar dig en ledighet utan Google…

Så. Året rinner ut. Låt oss ta en paus från allt – och låt julen gå i det ogooglebaras tecken. Lägg bort telefonerna och sätt dig intill de du får sitta nära. Fatta en hand på en människa vars hand du får hålla. Luta era huvuden ihop och tänk tillsammans på alla de sakerna som ni redan har inuti er själva, allt ni upplevt tillsammans.

Och börja skapa nya, helt unika minnen. 

Börja skriva fortsättningen på er story. 

En riktig fin jul och ett gott nytt kreativt 2021 önskar jag er allihopa! Så glad för varenda en av er som vill hänga med mig och Skrivplaneten.

Tack för i år! 

/ Frida Spikdotter Nilsson