November 2019: Det bästa är alltid människorna

Kära Planetär!

Är inte så mycket för att ta gigantiska kliv utanför bekvämlighetszonen, jag tror nämligen mer på att expandera den i lagom takt. Ni kommer aldrig se mig posta en sån där bild på en ring med en liten hotfull prick långt utanför där det står ”This is where it happens.” (Kanske det. Men vi är olika och jag tycker vi pratar för lite om att det händer massor också innanför den där cirkeln, men det är nog ett annat nyhetsbrev?)

Ändå gjorde jag något asläskigt för ett par veckor sen… långt utanför min zon påbörjade jag en kurs i mindfulness och herregud så svårt det är. Efter första tillfället frågade min partner mig om hur det gick. ”Det känns som att det liksom går väldigt långsamt?” Han skrattade i en kvart, eftersom han känner mig hyfsat väl.

För det är väl poängen? Att det ska gå långsamt? Jag vet inte, jag bara gissar.

Vi tränar med en app mellan kursträffarna. Eftersom jag somnar varje gång (ska det vara så?) så provade jag att göra övningarna på promenader istället. Det är lite av en utmaning att kroppsscanna sig själv när man kryssar mellan vattenpölar och joggare längs Årstaviken, men skam den som ger sig.

”Kan du känna dina fotsulor?” – ja absolut! Det är de där som är blöta längst ner på kroppen. Det som skulle bli en lugn stund blir lite som ett fysiskt träningspass, så jag behöver nog tänka om lite.

Men. Vi gör så gott vi kan. Och bättre att göra än att inte? Och vad som är mindful för mig kanske inte är det för dig.

När jag glömmer bort att lyssna på mannen i lurarna är det för att jag ser ett så fint träd, med grenarna tunna och grafiskt svarta mot den gråa novemberhimlen. När jag tittar på träden lägger sig själen till rätta. Eller ser tre löv i formation i leran, som ett spelkort. Ett klöver ess.

Bron som häver sig över viken, fast och mäktig och trygg. Som att den funnits där för alltid.

Att vara där och se allt, att bli överrumplad, golvad i november. Inte fokus på det frånvarande ljuset, all uppmärksamhet på det närvarande gråa. Plötsligt förstår jag att det är det som är grejen. Det är DET som är grejen!

Kanske jag inte gör kursen som det är tänkt, men herregud… vem vet vad som är tänkt med saker och ting? Kanske vi bara behöver hjälp att sortera lite?

Kanske är det därför vi behöver varandra?

Inte för att göra rätt, utan för att inte fastna i oss själva?

Jag är hur som helst så glad för min kurs. Inte för att jag är en lydig elev, utan för att jag redan vet mer nu än innan jag började. Och det bästa är inte appen. Det är de andra deltagarna och klokheterna de delar med sig av när vi träffas.

Tänk att det alltid är det bästa – människorna. Människorna!

Och apropå människor…

Eftersom min workshop nu i veckan blev fullbokad så fort, så kaxade jag till mig lite och bokade upp tre nya datum i vår. De hittar du här. Kanske för dig, eller för någon du känner?

Till våren kommer jag också dra lite större på att jag också kommer ut till företag och kör workshops för grupper som vill ha en kreativ skrivboost i gänget. Kanske jobba lite med storytelling, skriva och skratta ihop, göra något oväntat. Det där sätter vi ihop tillsammans efter behov.

Skrev lite om varför skrivworkshops funkar så bra. Alla chefer borde ge det som present till sina medarbetare.

Hit me!

Och (nästan) slutligen – finns det något du skulle vilja läsa mer om på Skrivplaneten? Något speciellt som du saknar?

Let me know! Dra ett mail på frida@skrivplaneten.se vettja. Om du vill veta finns det säkert fler som vill.

Empati och självmedkänsla

Senaste tillskottet av innehåll på Planeten lägger fokus på att ha empati med dig själv i skrivandet – och livet. En effektiv skrivövning kopplade jag till artikeln också. Den är väldigt vettig om du har för ovana att slå på dig själv i olika sammanhang.

Övningen hjälper dig att sätta fingret på din inre kritiker för att medvetet kunna ignorera och hantera den där illvilliga rösten. Låt det ta tid. Såna här processer sker inte i en handvändning.

Det är så mycket annat i livet som ska gå snabbt. Låt inte skrivandet offras på stressens altare. Ta din kreativitet på allvar!

Och med de slutorden önskar jag dig en fin vardag tills vi ”ses” igen.

/ Frida Spikdotter Nilsson

PS. Gillar du Planet-brevet? Tips gärna vidare till fler så blir jag både tacksam och glad! Sign up-länken återfinns här. DS

[pmpro_advanced_levels layout="div" layout="2col" back_link="0" discount_code="1" ]

Lämna ett svar