Artikel

Med åren som går lägger vi ihop oss själva till ett gigantiskt pussel av bitar som är väldigt olika – men på något sätt ändå bildar ett mönster. En brokig bild blir det kanske. Många färger, dimensioner, strukturer, galenskaper. År läggs till år. Motivet börjar synas. Det är bilden av oss själva – med alla möjliga märkliga inslag. I skrivande, kommunikation och kreativt idéarbete är varenda minut av det här livet en tillgång. Jag väljer att se det så. Allt vi gjort, allt vi lärt – medvetet eller omedvetet – är det vi har att jobba med. Och min...

Naturen i sin råaste form utanför bilfönstret. Ett snöfritt landskap i början av mars, kala träd, skogen som en avklädd kropp utan förskönande inslag. Under långt dött gräs ligger skräp inbäddat vid vägens kant. En mugg från en snabbmatskedja, en blekt platspåse. På vägen mellan stad och landsbygd kan ingen höra dig slänga glasspapper i 90 km/h. Laglöst land. Det kanske är något med ratten eller färden. Makten att styra, förflyttningen – omöjligt att säga vart gränsen går. Men det är i den överskridande upplevelsen som idéerna stiger mot ytan. Samma sak varje gång. Med vana ögon på vägen...

Det har hänt igen. Jag står i mataffären med min nästan oläsliga inköpslista på en skrynklig post-it. Där står: Ketchup, Bregott, rostbröd, parmesan, middag.  Middag? Jag hatar mig själv när jag skriver ”middag”, för vad säger det egentligen? Det säger mig att jag, när jag skrev lappen, var fantasilös och lat och inte kunde komma på en enda vettig middagsidé. Så jag sköt problemet på framtiden. Framtiden kommer ju förr eller senare och nu får jag stå och trycka mellan kexen och marmeladen (den minst trafikerade platsen i min lokala affär) och vänta på inspiration… … som aldrig kommer....

Jag gillar egentligen inte ordet svaghet, men jag kommer inte på något bättre ord just nu. ”Utmaning” är inte tillräckligt kraftfullt och är för smetigt i sammanhanget. ”Problem” beskriver inte heller riktigt vad jag är ute efter – det är mer komplext än så. Så det får bli svaghet. Jag tänker på det här med att kommunicera sitt soloföretag. Som egen (eller när du ska kommunicera ett mindre företag) är du, som person, det tyngsta du har att utgå från. Du kan informera om produkter och tjänster – men det är först när du knäcker hur du själv kommer...

Den gamla slitna lök-liknelsen passar osedvanligt väl för storytelling – skala av alla påladga lager, ta sig in under ytan, plocka med en bit av själen och formulera den. Men ska vi testa vad som händer om överkursar liknelsen i några galna steg? Häng med så ser vi om det finns något att gå igång på här. I give you: The Pyttipanna Story. Så löken blir, i det här fallet, skalad, hackad OCH fräst – till slut. Men först uppblandad med en massa annat enligt tycke och smak – gamla rester, det som finns i skåp och lådor och...

Om jag summerar året 2020 så har det varit svårt – och jag delar den känslan med många andra, är jag ganska säker på. I våras när The big C anföll oss från alla håll och kanter fick hela min verksamhet läggas på is. Alla workshops ställdes in, alla möten bokades av, allt sattes på paus och jag grät om nätterna. Frågan var: skulle jag lägga ner helt eller bara delvis. Att fortsätta var inget alternativ. Men så tog jag några andetag och blev uppryckt i sadeln av min partner, som hjälpte mig att genomföra ett par idéer jag...

Vad ska jag skriva på min webbsida? Vad ska jag skriva för att berätta om mig och mitt företag så att människor vill läsa? Vad ska jag skriva på min LinkedIn-sida – hur ska jag beskriva vad jag kan och vad jag gör? Vågar jag statusuppdatera? Hur ska jag hitta orden? Ska jag ha en blogg? Ska jag ha ett nyhetsbrev? Var finns mina kunder och vilka kanaler tycker jag är roligt att närvara i? Hur ska jag komma på idéer om vad jag vill skriva om? Vad har jag att berätta? Vem ska tycka att jag är intressant?...