Det har hänt igen. Jag står i mataffären med min nästan oläsliga inköpslista på en skrynklig post-it.

Där står: Ketchup, Bregott, rostbröd, parmesan, middag. 

Middag? Jag hatar mig själv när jag skriver ”middag”, för vad säger det egentligen? Det säger mig att jag, när jag skrev lappen, var fantasilös och lat och inte kunde komma på en enda vettig middagsidé. Så jag sköt problemet på framtiden. Framtiden kommer ju förr eller senare och nu får jag stå och trycka mellan kexen och marmeladen (den minst trafikerade platsen i min lokala affär) och vänta på inspiration…

… som aldrig kommer. För den kommer inte på beställning. Och den triggas absolut inte av för stora svepande begrepp som ”middag” på en inköpslista. Inget händer i mig när jag läser det ordet. Det drar inte igång något, det framkallar bara en djup inre suck.

På samma sätt funkar alltför svepande kommunikation som kommer i stora sjok. Den blir svår att greppa, omöjlig att förhålla sig till, svår för hjärnan att byta ner och relatera till. Jag vill nästan hävda att den skapar ett motstånd i mottagaren som vänder sig om och går i frustration (”Äsch. Orka! Vi kör pizza istället…”). 

Finns det andra roliga sätt att göra det på? Ja. Det tycker jag! 

Vi kan vara mer detaljrika i vårt tänkande redan från början. Vi kan välja att inte ens tänka i termer av ”middag”, utan snarare i ”ingredienser”, redan på lappstadiet. Bryta ner och få igång energin hos dig själv. Det vill säga, inte tänka så mycket på slutprodukten, utan istället fokusera på delarna som det ska bestå av.

Eller så kan vi vara modiga och gå till affären utan lapp, gå på känsla, se oss omkring och känna suget. Vad vill jag skriva om idag? Vad kommer till mig, vad bränner i mig, vad vill bli uttryckt? 

Eller så kan vi ta någon annans lapp och shoppa efter någon annans idé. Influeras av andra genres och grepp som hjälper dig att se din business från nya spännande håll. Låna lite från litteratur, film, journalistik. Slänga in en dialog, en saga, en sci-fi-vinkel, kör ett reportage-grepp. Vilken historia blir det då?

Eller så käkar vi bara rester. Och kryddar upp dem med det vi har hemma. Den maten behöver också lagas ibland. Inget fel på det. Men mixen och variationen! 

Men om du ska förenkla för dig själv och din mottagare: jobbar mer med “blomkål” än med “middag”.

Om du över hittar du snart ditt eget recept som du kan variera i oändlighet.

Så – en gullig påminnelse:

  • Kommunikation sker i små delar, över tid. 
  • Berättelsen berättas bit för bit och blir levande med juicy detaljer som skapar bilder i mottagarens huvud.
  • En bra berättad story ger inspiration och bygger idérikedom hos läsaren. 
  • För stora tuggor är omöjliga att svälja – man spottar hellre ut (läs: scrollar vidare).
  • Så fort något känns svårt att förklara, greppa eller skriva – bryt ner i mindre delar. 

Köp Efter Morris här:

Prenumerera på nyhetsbrevet: